Varför, varför, varför!!
Jag har blivit så jävla bitter på senaste tiden, det suger men jag har liksom ingen glädje längre.
Igår var magen bättre jag kände mig glad för det, men dock mycket slemhosta och feber. Hade hoppet uppe om att det skulle vara bättre idag, Ja då hostan och det är bättre men magen är katastrof och får skit ont!!
Alltså va fan har jag gjort för att förtjäna detta???!
Jag har försökt äta lite, slängde in en färdig rätt i micron till lunch då jag känner att jag kommer svimma av minsta lilla just nu, men hur mycket fick jag i mig, typ tre fyra gafflar man ser inte ens att någon har ätit av maten, Jag blir så ledsen av detta jag klarar det inte längre, kroppen skriker ut att det räcker nu.
Barnen är hos sin farmor och tur är väll det för jag skulle aldrig klara av dem just nu, men hur deppigt är inte det?
Jag har inte klarat av att ta hand om mina egna barn mer än 1 dag själv på 3½ vecka, Hur är det meningen att jag ska kunna acceptera detta?
Jag är rädd att detta kommer att fortsätta länge,länge för jag vet inte hur mycket längre min kropp kommer att orka, att ens ta en duschh en dag tar alla mina krafter och jag blir sängliggandes. Nej jag orkar inte detta.
Jag vill kunna vara med MINA barn, kunna TA HAND om dem, GOSA med dem, MATA dem, KLÄ på dem, och BADA dem. inte ens det orkar jag. Jag har bara badat Janina 1 gång sedan hon föddes, resten av gångerna har Jonas badat dem, hur deppigt är inte det. Jag kan inte ens njuta av mina barn då jag känner mig som världens sämsta mamma.
