Det förflutna.
Ibland kommer det förfllutna i fatt än, eller i fatt är inte rätt ord, det kommer upp i tankarna ibland.
Tiden går så fort så man inte hinner med det som känns som nuet är helt plötsligt det förflutna.
Vissa saker som hade behövt ett avslut fick aldrig ordentliga avslut, sådant tär i hjärnan vissa stunder.
Vissa vänner som man trodde skulle vara där för alltid försvan tiden har gått och ingen har tagit tag i att höra av sig, betyder det att vänskapen är över? hur kan det gå så fort?.
Som sagt har saker inte fått ordentliga avslut vissa som funnits lite djupare i hjärtat som man vill kunna prata med som en vän, inte heller där är det någon som tagit tag i det. Men vänner kan man väll vara?
Jag har iaf tagit mig lite i kragen och hört av mig till några av dem som legat mig varmt om hjärtat och berättat att jag iaf inte har glömt dem, två av dem var ju ändå mina bästa vänner som sedan bara försvann vilket sårar i mitt hjärta när jag tänker på det, och en som fångade mitt hjärta men som jag sedan har behövt släppa som jag hoppas på kunna vara vän med.
Får se hur mycket av det förflutna man kan glömma, hur mycket av det som kommer att sluta såra.
