Rätt in
Rätt in i väggen gick jag nyss. Kanske har jag gjort de redan för några dagar sedan, men just nu känns allt jobbigt, inte ens den rena tvätten som ligger och väntar på mig orka jag ta etu med, Jag känner just nu ingen glädje i något och känner mig så ensam,
Ja jag känner mig ensam det finns inte längre någon som orkar ta sig lite tid och fråga hur man mår, ingen som orkar skicka eller ringa lite och inte ens träffas. Jag känner mig ensam som om jag bodde på sydpolen helt ensam.
Jag ser inte ens glädje i något av jobben heller jag som älskar att jobba känner ingen glädje över det!! Vad är det för fel på mig??
Inte ens tiden med barnen känner jag är särskilt rolig just nu, hur kan en mamma ens känna så? hur dålig mamma är man inte då?.
Nej men som sagt jag har nog gått rätt in i väggen med näsan före, för jag mår inte alls bra, och jag vet inte riktigt vad jag behöver just nu förutom vänner som finns där. men det finns ju som sagt ingen som visar något just nu eller verkar bry sig så det är väl som det är.
