tacksam
Kan inte låta bli att bli tacksam över att jonas tog med sig barnen ner till affären och handlade lite korvbröd och makrill som barnen vill ha så jag fick vara lite själv.
jag vet inte vad det är som håller mig så nere just nu. Vill inte gå upp ur sängen, är hela tiden på dåligt hömör inget hjälper. Jag skulle kunna skälla för minsta lilla grej, men det är inte okej! Jag förstår inte har jag gått in i väggen i mitt privatliv? För att gå till jobbet och jobba går bra. Hur kommer det sig?
nej usch är glad för den ensamtid jag får fast det kanske bara är i 20-30 min.
gårdagens underbara mat jag lagat, allt från grunden själv.. (varför köpa fabrikats mat när man kan själv?)
