En kort månad blir lång.
Ligger i soffan och laddar batterierna, denna korta månad kommer bli en lång månad iaf när det kommer till jobb jag jobbar 172 timmar denna månaden, och det är ändå en kort månad, Men jag ska inte klara för jag älskar att jobba, det är de bästa jag vet förutom att gosa med barnen.
Men jag tar till mitt jävlarenamma för att klara mig igenom denna månaden, Jag tänker på pengarna de kommer bli underbart när den lönen kommer då vi innan lyckats spara mycket när jag jobbar halv tid och denna månaden blir det ca 110%. Jag är glad och tacksam att de vill ha mig jobbandes på dessa två jobb vilket gör att jag får svårt att säga nej, men när det är två olika jobb så blir det ju inte lika jobbigt det blir ju en variation i jobbet och därför kommer de lätt flyta på.
Och jag längtar till den 13 då jag kommer ha min första lediga dag och den 14 ska ju jag och jonas ut och äta vilket kommer göra så att allt kämpande kommer kännas värt det.
Nu hoppas jag på att ingen av barnen kommer bli sjuka denna månaden, de skulle inte förvåna mig om det skulle komma en släng av det också men då få man nog försöka få deras morfar att ta hand om de under tiden. oftast och förhoppningsvis blir ju bara en sjuk i sådana fall.
Min mage är ganska pajj just nu men det stuntar jag i jag ska kämpa mig igenom denna månaden om det så är det sista jag gör. Jag vill så gärna leva ett normalt liv så. Men jag är så överlycklig över att jag kommer vara ledig i morgon kväll och kvällen efter då jag jobbar dag då och kommer hinna umgås med barnen då så all smärta och skit är värt det.
Mina barn får mig att orka kämpa och de ska få en stor del av den inkomsten som kommer in, kanske en liten extra resa några dagar någonstans dit dem vill åka.
