Så trött.
Vi åkte ju på en släng av magsjukan, de andra tre stackarna i familjen blev sjuka men jag klarade mig peppar peppar. Eller klarade mig, de kanske var fel ord. För min mage har slagit till mig rejält. Men vad gör de trycker i mig medicin som aldrig förr och började med en låg dos av kortison för att hoppas på att det ska bli bättre. Eller låg dos? Det är en låg dos för min del men en otroligt stor för någon annan säkerligen.
Barnen var hemma tills i dag så ingen kan klaga på att dem smittas då har de varit utan symptom i tre dagar, det tycker jag är helt okej när det kommer till något sådant här, Jag vet att det annars är 48 timmar från sista symptom men jag tog ut svängarna lite för att vara säker. När jag kom till förskolan idag så sa dem att det gick magsjuka där så det var ju inte konstigt att ungarna fått det då.
Jag kämpar också på i mitt arbetsliv, jag hatar att få lov att vabba eller att sjukanmäla mig, det är bland det värsta jag vet, jag vill ju så gärna vara till nytta för andra. Jag jobbar iaf 3 pass nu på två dagar, Sedan två dagar ledigt då Jonas och jag ska gå ut och äta på alla hjärtans dag. Kommer bli så mysigt det var längesedan vi var ute tillsammans och åt. Sedan är det två pass till innan en dag ledigt för att sedan ta till det ordentligt med 10 dagars arbete på rad, då blandade, dagar,kvällar och nätter på två dagar kommer jag jobba 3 pass en kväll och sedan natten och sedan kvällen igen, den dagen kommer att kännas när jag inte kommer ha sovit ordentligt och ändå jobbar kvällen ända till 22.30. Kommer bli kämpigt. Men ändå så värt det. Iaf då jag kommer att ansöka om att få vara ledig vecka 10 för att ta det lugnt.
Nej mycket kärlek till er, då jag typ aldrig orkar skriva dessa dagar.
