Inget är lätt.
Livet rullar, sakta men inte säkert.
Jag har drabbats av en hemsk hosta, måtte det inte vara lunginflammation eller något liknande. Men troligtvis något sådant när jag inte kan sluta hosta på snart 2 veckor. Men men, bara acceptera det hela.
Min mage blir inge bättre, det ligger kvar på samma stabila dåliga läge, VARFÖR?? jag tror jag dör liksom, Min sjukskrivning slutar på Måndag nästa vecka, hur ska de gå? Så som det ser ut just nu så känns det som om jag behöver några veckor till. Men ekonomiskt behöver jag komma tillbaka nästa vecka annars blir det ingen lön alls nästa månad. ( Glädjen med att jobba som vikarie fortfarande).. Men vad är pengar om man inte har hälsan?
Nej dags att tänka på hälsan först.
Jag försöker få dagarna att gå, vissa dagar mår jag ju bra och kan ta mig ut och göra saker. ingen som ser mig då kan riktigt förstå att jag är sjuk, men vissa dagar kommer jag inte ens upp ur sängen mer än att tvinga mig till att lämna barnen för att sedan lägga mig i soffan eller sängen och hoppas på ett hårt slag i huvudet.
Nej livet är inte rättvist, men vad spelar det för roll? inget kommer ju ändras på den lilla tiden man själv lever är, amn kan försöka det kan man allt göra, men troligtvis kommer inget ändras.
Har iaf anmält min sjukdom till försäkringsbolaget, och hoppas på att iaf få sjukhus vistelserna utbetalade till nästa månad ist för lön så man har något att överleva på, annars kommer det bli jobbigt. Framförallt när de sa att det kan ta upp till ett år att få själva sjukdomsutbetalningen.. KUL!!!
Nej inte negativ nu, allt kommer lösa sig, inte oroa sig för saker man inte vet något om ännu.
